.....
DATUM: 2014-07-19 TID: 23:21:01...vänner sviker,livet sviker,drömmar sviker, verkligheten sviker. alliting sviker.. ja någongång, någonstans i ditt liv kommer du att bli sviken.
jag har gått igenom massor. jag har varit med om massor. och.. jag vet massor.
jag har gått igenom otroligt mycket de senaste fem åren. allt från ingenting till allvarliga saker. få vet om vad de egentligen är som har hänt. varför har jag så lågt självförtroende? varför kan jag knappt lita på någon? varför tror jag aldrig på mig själv? varför får jag så lätt ångest över de små sakerna jag inte brydde mig om som liten?
Jo allting har sin förklaring varför människor ändras med tiden, varför man aldrig är som man var för kanske bara två-tre år sedan. i mitt fall är de vänner, skolan och vuxna. jag har nästan blivit av med allt dedär dåliga i min hjärna, de där dåliga tankarna. men då och då kommer de tillbaka. jag kan inte ro för det. de finns perioder då allting inte stämmer, förtroendet sjunker för alla, till och med mina bästa vänner blir drabbade. jag litar nästan inte på någon, jag blir lättare stressad och får lättare ångest. men det har alltid funnits en plats som jag verkligen har kunnat tänka, kunnat vara ifred, kunnat peppa mig själv utan en "pepp app" och det är i stallet.
idag var de en sådan dag, då dagen igår hade varit jobbig. med yrsel o snurrande huvud åkte jag till Ludde. jag vet att man kan prata ut, tänka och bara vara för sig själv.
när mina ögonstenar dog visste jag inte vart jag skulle ta vägen. allt försvann, jag var svår att få kontakt med, jag pratade nästan inte, jag orkade inte vara i skolan. men det fanns ett ställe då med som jag orkade mig ta mig ut till dagen efter och de var till Ludde. red ut den dagen och jag kommer ihåg, tårarna stod som en fontän, darrande i hela kroppen kravlade jag mig upp på luddes stora trygga rygg. hela den tiden satt jag o grät o pratade med honom om vad som hänt varför jag var ledsen och varför de hände. då sa jag till han "du är den enda jag har just nu som jag verkligen, verkligen kan vara ledsen o prata om allt"
det här kom tillbaka idag med, tAnkar och funderingar grubblande o bilder i huvudet. men jag gick o små pratade om allt som hade hänt, de var som att han lyssnade, blåste mig i nacken lite då o då o vara lunkade vidare.
jag har inte många vänner, de har svikit mig, ljugit för mig och massa mer. jag har kanske bara tre riktiga vänner som förstår mig o som ser Direkt när de är något på tok. jag kan inte ljuga för dom.
jag är glad att de finns hästar, tror inte att jag skulle varit den jag är idag om jag inte skulle hålla på med de jag gör idag.
tror allt att ni tre vet vilka ni är o jag är så himla tacksam för att ni finns! tacksam för hästen också<3
var bara tvungen att skiva av mig över Allt. allt det här bara forsade ut ur mitt huvud direkt..
// ida
Kommentarer
Trackback
Allmänt
