imorgon åker hon, min prinsessa.. det känns rätt men ändå fel, det känns iallafall konstigt! att hon inte kommer stå med sina stora älg öron o se så himla glad ut när man pratar med henne.. eller gnägga när jag går till henne i hagen.. ingen som kommer ha huvudet i min famn när jag är ledsen.. usch, jag förstår verkligen inte hur folk kan sälja sina hästar.. det är ju otroligt jobbigt! men sen har jag förlorat så många hästar att jag känner att jag inte vill gå igenom nått sånt igen.. o nu måste jag.. usch.

 

idag ska bästa ida fota oss för sista gången, får se vad vi hittar på <3